Spridningen av kristendomen av andra före Paulus Kristendomen började spridas redan innan Paulus blev en framstående figur i den kristna missionen. Efter Jesu uppståndelse och himmelsfärd började hans lärjungar och andra troende sprida hans lära. En av de mest kända händelserna i den tidiga spridningen av kristendomen är pingstdagen, då den helige Ande kom över apostlarna, vilket beskrivs i Apostlagärningarna [Apg 2:1-4]. Detta ledde till att många människor blev troende och kyrkan började växa. Apostlarna, inklusive Petrus och Johannes, spelade en viktig roll i att predika evangeliet i Jerusalem och dess omgivningar. Petrus höll en kraftfull predikan på pingstdagen som ledde till att omkring 3000 människor döptes [Apg 2:14-41]. De tidiga kristna gemenskaperna bildades och möttes regelbundet för bön och undervisning [Apg 2:42-47]. Andra viktiga personer i den tidiga spridningen av kristendomen inkluderar Stefanus, som blev den första kristna martyren [Apg 7:54-60], och Filippos, som predikade i Samarien och döpte en etiopisk hovman [Apg 8:4-40]. Dessa händelser visar att spridningen av kristendomen inte var begränsad till en enda person eller plats, utan att det var en rörelse som snabbt spreds över olika regioner och kulturer. Sammanfattningsvis var spridningen av kristendomen före Paulus ett resultat av många människors arbete och engagemang, ledda av den helige Ande, för att dela budskapet om Jesus Kristus med världen.