Ur
länkar
Street View
artefakter
Karta
information från ordbok
Ur
ljus, eller månens stad, en stad "av kaldéerna", födelseplatsen för Haran [1Mos 11:28 ; 11:31], den största staden i Shinar eller norra Kaldéen, och det främsta kommersiella centret i landet samt centrum för politisk makt. Den låg nära Eufrats mynning, på dess västra bank, och representeras av högarna (av tegelstenar cementerade med bitumen) av el-Mugheir, dvs. "den bituminerade" eller "bitumenstaden", nu 150 mil från havet och cirka 6 mil från Eufrat, strax ovanför punkten där den tar emot Shat el-Hie, en biflod från Tigris. Det var tidigare en maritim stad, eftersom Persiska vikens vatten nådde så långt in i landet. Ur var Babyloniens hamn, varifrån handel bedrevs med invånarna vid viken och med de avlägsna länderna Indien, Etiopien och Egypten. Den övergavs omkring 500 f.Kr., men fortsatte länge, likt Erech, att vara en stor helig begravningsstad, vilket framgår av antalet gravar som hittats där. (Se ABRAHAM)
Den äldsta kungen av Ur som vi känner till är Ur-Ba'u (tjänare av gudinnan Ba'u), som Hommel läser namnet, eller Ur-Gur, som andra läser det. Han levde omkring 2800 år f.Kr. och deltog i byggandet av det berömda templet för månguden Sin i Ur själv. Illustrationen här visar hans kilskriftinskription, skriven på sumeriska språket, och stämplad på varje tegelsten i templet i Ur. Den lyder: "Ur-Ba'u, kung av Ur, som byggde mångudens tempel."
"Ur var helgat åt dyrkan av Sin, den babyloniska månguden. Det delade denna ära, dock, med en annan stad, och denna stad var Haran, eller Harran. Harran låg i Mesopotamien och fick sitt namn från den huvudväg som ledde genom den från öst till väst. Namnet är babyloniskt och vittnar om att det grundades av en babylonisk kung. Samma vittnesmål bärs ännu mer avgörande av dyrkan som betalades i den till den babyloniska månguden och av dess gamla tempel för Sin. Faktum är att mångudens tempel i Harran kanske var ännu mer berömt i den assyriska och babyloniska världen än mångudens tempel i Ur.
"Mellan Ur och Harran måste det därför ha funnits en nära koppling i tidiga tider, vars uppteckning ännu inte har återfunnits. Det kan vara att Harran skyldes sin grundläggning till en kung av Ur; i alla fall var de två städerna bundna tillsammans av dyrkan av samma gudom, den närmaste och mest bestående föreningsband som fanns i den antika världen. Att Terah skulle ha migrerat från Ur till Harran, därför, upphör att vara extraordinärt. Om han lämnade Ur alls, var det den mest naturliga platsen att gå till. Det var som att gå från en gård i ett tempel till en annan.
"En sådan anmärkningsvärd överensstämmelse mellan den bibliska berättelsen och bevisen från arkeologisk forskning kan inte vara resultatet av slumpen. Berättelsen måste vara historisk; ingen författare av senare datum, även om han var en babylonier, kunde ha uppfunnit en berättelse som så exakt överensstämmer med vad vi nu vet vara sanningen. Att en sådan berättelse skulle ha varit en uppfinning av palestinsk tradition är lika omöjligt. För den opartiska sinnet finns det ingen flykt från slutsatsen att historien om Terahs migration från Ur till Harran är grundad på fakta" (Sayce).
ljus, eller månens stad, en stad "av kaldéerna", födelseplatsen för Haran [1Mos 11:28 ; 11:31], den största staden i Shinar eller norra Kaldéen, och det främsta kommersiella centret i landet samt centrum för politisk makt. Den låg nära Eufrats mynning, på dess västra bank, och representeras av högarna (av tegelstenar cementerade med bitumen) av el-Mugheir, dvs. "den bituminerade" eller "bitumenstaden", nu 150 mil från havet och cirka 6 mil från Eufrat, strax ovanför punkten där den tar emot Shat el-Hie, en biflod från Tigris. Det var tidigare en maritim stad, eftersom Persiska vikens vatten nådde så långt in i landet. Ur var Babyloniens hamn, varifrån handel bedrevs med invånarna vid viken och med de avlägsna länderna Indien, Etiopien och Egypten. Den övergavs omkring 500 f.Kr., men fortsatte länge, likt Erech, att vara en stor helig begravningsstad, vilket framgår av antalet gravar som hittats där. (Se ABRAHAM)
Den äldsta kungen av Ur som vi känner till är Ur-Ba'u (tjänare av gudinnan Ba'u), som Hommel läser namnet, eller Ur-Gur, som andra läser det. Han levde omkring 2800 år f.Kr. och deltog i byggandet av det berömda templet för månguden Sin i Ur själv. Illustrationen här visar hans kilskriftinskription, skriven på sumeriska språket, och stämplad på varje tegelsten i templet i Ur. Den lyder: "Ur-Ba'u, kung av Ur, som byggde mångudens tempel."
"Ur var helgat åt dyrkan av Sin, den babyloniska månguden. Det delade denna ära, dock, med en annan stad, och denna stad var Haran, eller Harran. Harran låg i Mesopotamien och fick sitt namn från den huvudväg som ledde genom den från öst till väst. Namnet är babyloniskt och vittnar om att det grundades av en babylonisk kung. Samma vittnesmål bärs ännu mer avgörande av dyrkan som betalades i den till den babyloniska månguden och av dess gamla tempel för Sin. Faktum är att mångudens tempel i Harran kanske var ännu mer berömt i den assyriska och babyloniska världen än mångudens tempel i Ur.
"Mellan Ur och Harran måste det därför ha funnits en nära koppling i tidiga tider, vars uppteckning ännu inte har återfunnits. Det kan vara att Harran skyldes sin grundläggning till en kung av Ur; i alla fall var de två städerna bundna tillsammans av dyrkan av samma gudom, den närmaste och mest bestående föreningsband som fanns i den antika världen. Att Terah skulle ha migrerat från Ur till Harran, därför, upphör att vara extraordinärt. Om han lämnade Ur alls, var det den mest naturliga platsen att gå till. Det var som att gå från en gård i ett tempel till en annan.
"En sådan anmärkningsvärd överensstämmelse mellan den bibliska berättelsen och bevisen från arkeologisk forskning kan inte vara resultatet av slumpen. Berättelsen måste vara historisk; ingen författare av senare datum, även om han var en babylonier, kunde ha uppfunnit en berättelse som så exakt överensstämmer med vad vi nu vet vara sanningen. Att en sådan berättelse skulle ha varit en uppfinning av palestinsk tradition är lika omöjligt. För den opartiska sinnet finns det ingen flykt från slutsatsen att historien om Terahs migration från Ur till Harran är grundad på fakta" (Sayce).
EBD - Easton's Bible Dictionary