Spridningen av kristendomen av andra före Paulus Kristendomen spreds av flera individer och grupper innan Paulus blev en framträdande figur i den kristna missionen. Efter Jesu uppståndelse och himmelsfärd började hans lärjungar och andra tidiga anhängare att sprida budskapet om Jesus Kristus. En av de mest betydelsefulla händelserna i den tidiga spridningen av kristendomen var pingstdagen, som beskrivs i [Apg 2:1-4]. På denna dag fylldes Jesu lärjungar av den Helige Ande och började tala på olika språk, vilket gjorde det möjligt för dem att kommunicera med människor från olika delar av världen som hade samlats i Jerusalem. Detta ledde till att många människor blev omvända och blev kristna. Petrus, en av Jesu närmaste lärjungar, spelade en central roll i den tidiga spridningen av kristendomen. Han predikade kraftfullt och utförde mirakel i Jesu namn, vilket ledde till att många trodde och blev döpta, som beskrivs i [Apg 2:14-41]. Filippos, en annan av Jesu lärjungar, spred också evangeliet utanför Jerusalem. Han predikade i Samarien och döpte en etiopisk hovman, vilket beskrivs i [Apg 8:4-40]. Detta visar hur kristendomen började spridas till olika regioner och kulturer. Även om Paulus senare blev en av de mest inflytelserika missionärerna i den tidiga kyrkan, var det dessa tidiga anhängare av Jesus som lade grunden för spridningen av kristendomen genom sina predikningar och handlingar.