Josua 13
länkar
information från ordbok
Josuas bok
innehåller en historia om israeliterna från Moses död till Josuas död. Den består av tre delar:
(1.) Historien om erövringen av landet [Jos 1:1 ff. till Jos 12:1 ff.].
(2.) Fördelningen av landet till de olika stammarna, med utnämning av fristäder, bestämmelser för leviterna [Jos 13:1 ff. till Jos 22:1 ff.], och hemförlovningen av de östra stammarna. Denna sektion har jämförts med Domesday Book från den normandiska erövringen.
(3.) Josuas avskedstal, med en redogörelse för hans död [Jos 23:1 ff.; 24:1 ff.].
Denna bok står först i den andra av de tre sektionerna,
(1) Lagen,
(2) Profeterna,
(3) de "andra skrifterna" = Hagiograferna, som den judiska kyrkan delade in Gamla testamentet i.
Det finns all anledning att dra slutsatsen att den judiska traditionen är korrekt när de tillskriver författarskapet av boken till Josua, allt utom den avslutande delen; de sista verserna [Jos 24:29 -33] lades till av någon annan hand.
Det finns två svårigheter kopplade till denna bok som har gett upphov till mycket diskussion,
(1.) Miraklet med solens och månens stillastående över Gibeon. Redogörelsen för det finns i Josuas passionerade bön om tro, som citeras [Jos 10:12 -15] från "Jashers bok" (se q.v.). Det finns många förklaringar av dessa ord. De behöver dock inte utgöra någon svårighet om vi tror på möjligheten av Guds mirakulösa ingripande till förmån för sitt folk. Om det orsakades av ljusets brytning, eller hur, vet vi inte.
(2.) En annan svårighet uppstår ur det bud som Gud gav att fullständigt utrota kanaanéerna. "Skall inte hela jordens domare göra rätt?" Det räcker att Josua tydligt visste att detta var Guds vilja, som använder sina fruktansvärda medel, svält, pest och krig, i denna världs rättfärdiga styre. Kanaanéerna hade sjunkit ner i en sådan omoral och korruption så avskyvärd och förnedrande att de måste utrotas ur landet med svärdets egg. "Israeliternas svärd, i sina blodigaste avrättningar, utförde ett barmhärtighetsverk för alla jordens länder till världens ände."
Denna bok liknar Apostlagärningarna i antalet och variationen av historiska händelser den registrerar, och i sina många hänvisningar till personer och platser; och precis som i det senare fallet bekräftar Paulus brev (se Paleys Horae Paul) dess historiska korrekthet genom sina tillfälliga hänvisningar och "oavsiktliga sammanträffanden", så bekräftar moderna upptäckter dess historicitet i det förra. Amarna-tabletterna (se ADONI-SEDEC) är bland de mest anmärkningsvärda upptäckterna av tiden. De daterar från omkring 1480 f.Kr. ner till Josuas tid, och består av officiella kommunikationer från amoritiska, feniciska och filisteiska hövdingar till kungen av Egypten, de ger en inblick i Palestinas faktiska tillstånd före den hebreiska invasionen och illustrerar och bekräftar historien om erövringen. Ett brev, också fortfarande existerande, från en militär officer, "befälhavare över Egyptens kaptener", daterat till nära slutet av Ramses II:s regering, ger en märklig redogörelse för en resa, troligen officiell, som han företog genom Palestina så långt norrut som till Aleppo, och en inblick i landets sociala tillstånd vid den tiden. Bland de saker som kommit i dagen genom detta brev och Amarna-tabletterna är tillståndet av förvirring och förfall som nu hade drabbat Egypten. De egyptiska garnisonerna som hade hållit Palestina från Thotmes III:s tid, cirka två hundra år tidigare, hade nu dragits tillbaka. Vägen var därmed öppen för hebréerna. I erövringens historia nämns inget om att Josua stött på någon egyptisk styrka. Tabletterna innehåller många vädjanden till Egyptens kung om hjälp mot hebréernas intrång, men ingen hjälp verkar någonsin ha skickats. Är inte detta precis ett sådant tillstånd som kunde ha förväntats som resultat av Exodus-katastrofen? På många punkter, som visas under olika artiklar, illustreras erövringens framsteg märkbart av tabletterna. Värdet av moderna upptäckter i deras relation till Gamla testamentets historia har beskrivits väl:
"Svårigheten att fastställa anklagelsen om brist på historisk trovärdighet, gentemot Gamla testamentets vittnesmål, har de senaste åren ökat avsevärt. Resultatet av senaste utgrävningar och utforskningar är helt emot det. Så länge dessa böcker i huvudsak innehöll de enda kända redogörelserna för de händelser de nämner, fanns det en viss trovärdighet i teorin att kanske dessa redogörelser skrevs snarare för att lära moraliska lärdomar än för att bevara en exakt kunskap om händelser. Det var lätt att säga att vid den tiden hade människor inte den historiska känslan. Men de senaste upptäckterna berör de händelser som nämns i Bibeln vid väldigt många olika punkter i många olika generationer, nämner samma personer, länder, folk, händelser som nämns i Bibeln, och visar bortom tvivel att dessa var strikt historiska. Poängen är inte att upptäckterna bekräftar riktigheten i de bibliska uttalandena, även om det vanligtvis är fallet, utan att upptäckterna visar att folken från dessa tider hade den historiska känslan, och specifikt att de bibliska berättelserna de berör är berättelser om faktiska händelser."
innehåller en historia om israeliterna från Moses död till Josuas död. Den består av tre delar:
(1.) Historien om erövringen av landet [Jos 1:1 ff. till Jos 12:1 ff.].
(2.) Fördelningen av landet till de olika stammarna, med utnämning av fristäder, bestämmelser för leviterna [Jos 13:1 ff. till Jos 22:1 ff.], och hemförlovningen av de östra stammarna. Denna sektion har jämförts med Domesday Book från den normandiska erövringen.
(3.) Josuas avskedstal, med en redogörelse för hans död [Jos 23:1 ff.; 24:1 ff.].
Denna bok står först i den andra av de tre sektionerna,
(1) Lagen,
(2) Profeterna,
(3) de "andra skrifterna" = Hagiograferna, som den judiska kyrkan delade in Gamla testamentet i.
Det finns all anledning att dra slutsatsen att den judiska traditionen är korrekt när de tillskriver författarskapet av boken till Josua, allt utom den avslutande delen; de sista verserna [Jos 24:29 -33] lades till av någon annan hand.
Det finns två svårigheter kopplade till denna bok som har gett upphov till mycket diskussion,
(1.) Miraklet med solens och månens stillastående över Gibeon. Redogörelsen för det finns i Josuas passionerade bön om tro, som citeras [Jos 10:12 -15] från "Jashers bok" (se q.v.). Det finns många förklaringar av dessa ord. De behöver dock inte utgöra någon svårighet om vi tror på möjligheten av Guds mirakulösa ingripande till förmån för sitt folk. Om det orsakades av ljusets brytning, eller hur, vet vi inte.
(2.) En annan svårighet uppstår ur det bud som Gud gav att fullständigt utrota kanaanéerna. "Skall inte hela jordens domare göra rätt?" Det räcker att Josua tydligt visste att detta var Guds vilja, som använder sina fruktansvärda medel, svält, pest och krig, i denna världs rättfärdiga styre. Kanaanéerna hade sjunkit ner i en sådan omoral och korruption så avskyvärd och förnedrande att de måste utrotas ur landet med svärdets egg. "Israeliternas svärd, i sina blodigaste avrättningar, utförde ett barmhärtighetsverk för alla jordens länder till världens ände."
Denna bok liknar Apostlagärningarna i antalet och variationen av historiska händelser den registrerar, och i sina många hänvisningar till personer och platser; och precis som i det senare fallet bekräftar Paulus brev (se Paleys Horae Paul) dess historiska korrekthet genom sina tillfälliga hänvisningar och "oavsiktliga sammanträffanden", så bekräftar moderna upptäckter dess historicitet i det förra. Amarna-tabletterna (se ADONI-SEDEC) är bland de mest anmärkningsvärda upptäckterna av tiden. De daterar från omkring 1480 f.Kr. ner till Josuas tid, och består av officiella kommunikationer från amoritiska, feniciska och filisteiska hövdingar till kungen av Egypten, de ger en inblick i Palestinas faktiska tillstånd före den hebreiska invasionen och illustrerar och bekräftar historien om erövringen. Ett brev, också fortfarande existerande, från en militär officer, "befälhavare över Egyptens kaptener", daterat till nära slutet av Ramses II:s regering, ger en märklig redogörelse för en resa, troligen officiell, som han företog genom Palestina så långt norrut som till Aleppo, och en inblick i landets sociala tillstånd vid den tiden. Bland de saker som kommit i dagen genom detta brev och Amarna-tabletterna är tillståndet av förvirring och förfall som nu hade drabbat Egypten. De egyptiska garnisonerna som hade hållit Palestina från Thotmes III:s tid, cirka två hundra år tidigare, hade nu dragits tillbaka. Vägen var därmed öppen för hebréerna. I erövringens historia nämns inget om att Josua stött på någon egyptisk styrka. Tabletterna innehåller många vädjanden till Egyptens kung om hjälp mot hebréernas intrång, men ingen hjälp verkar någonsin ha skickats. Är inte detta precis ett sådant tillstånd som kunde ha förväntats som resultat av Exodus-katastrofen? På många punkter, som visas under olika artiklar, illustreras erövringens framsteg märkbart av tabletterna. Värdet av moderna upptäckter i deras relation till Gamla testamentets historia har beskrivits väl:
"Svårigheten att fastställa anklagelsen om brist på historisk trovärdighet, gentemot Gamla testamentets vittnesmål, har de senaste åren ökat avsevärt. Resultatet av senaste utgrävningar och utforskningar är helt emot det. Så länge dessa böcker i huvudsak innehöll de enda kända redogörelserna för de händelser de nämner, fanns det en viss trovärdighet i teorin att kanske dessa redogörelser skrevs snarare för att lära moraliska lärdomar än för att bevara en exakt kunskap om händelser. Det var lätt att säga att vid den tiden hade människor inte den historiska känslan. Men de senaste upptäckterna berör de händelser som nämns i Bibeln vid väldigt många olika punkter i många olika generationer, nämner samma personer, länder, folk, händelser som nämns i Bibeln, och visar bortom tvivel att dessa var strikt historiska. Poängen är inte att upptäckterna bekräftar riktigheten i de bibliska uttalandena, även om det vanligtvis är fallet, utan att upptäckterna visar att folken från dessa tider hade den historiska känslan, och specifikt att de bibliska berättelserna de berör är berättelser om faktiska händelser."
EBD - Easton's Bible Dictionary